En salig blandning.
Jag märker att sommaren är slut nu. Visserligen fryser jag året om, även om sommaren, men nu är det verkligen illa. Så snart det här blogginlägget författats ska jag skynda mig att dammsuga lite här hemma, något som skjutits på framtiden alldeles för många gånger redan, och sedan krypa ner i ett varmt bad! Annars är förstås thé givet när man är frusen, eller kanske lite varm choklad för den som vill lyxa till det lite extra!
För min del är thé det givna, drucket ur en stor rosa mugg med vit insida. Jag har för närvarande "bara" 28 sorter, så ni kanske förstår varför ;) Men det var faktiskt inte länge sedan jag inte drack thé alls. Tills för tre år sedan hade jag mest rynkat på näsan och undrat varför människor drack så mycket thé. Men så fick jag upp ögonen för fruktthéer. En av mina absoluta favoriter har sedan dess varit och förblir nog för lång tid framöver Apple cinnamon & raisin. Med kanel- och äppelkombinationen känns den förstås ganska julig, och dricks därför mest under vintern. Men då finns ju alla de där andra sorterna att botanisera runt ibland!
Men nu var det egentligen inte thé jag skulle skriva om.
Min sensommar har varit mer eller mindre tuff av ett gäng anledningar, och det är bland annat därför mina uppdateringar här inte alltid blir så regelbundna. Ja, det gäller förvisso inte bara den här sommaren utan rent allmänt. Depressioner är sedan länge en del av min vardag men under en ganska lång tid hade jag mått mycket bättre och hade kanske hoppats att jag inte skulle drabbas av fler bakslag nu. Det verkar tyvärr inte bli så, men man får göra det bästa av allt och ta nya tag. Försöka tänka positivt och hoppas att det blir bättre snart.
Så ja, nu vet ni som inte redan känner mig varför det ibland blir så tyst här. Jag önskar verkligen att jag orkade ta bloggen mer på allvar, och göra något lika bra av den som alla de inredningsbloggare jag följer och inspireras av. Men nu blir det inte riktigt sådär bra alla gånger.
Ikväll är det så också säsongsstart av Sjukhuset på tv3. Jag har följt det under de föregående två säsongerna och kommer definitivt följa det extra noga i höst med tanke på att en av mina käraste vänner kommer medverka i programmet (som patient). Jag vet inte exakt när det blir, dock. Efter en snabb överblick över den här veckans program verkar det inte bli nu iallafall.. (tyvärr har jag inte orkat tala med min vän på några veckor nu på grund av vad jag skrev i ovanstående stycke, så jag vet inga närmare detaljer..). Har ni möjlighet tycker jag i varje fall att ni ska kika på programmet, precis som jag. Gärna med en kopp thé, ett par varma tofflor eller raggsockor, och några tända ljus! Det är höst, och då hör det till!
Bilden är lånad från Partylite.
Jag dricker te i perioder, men har alltid massor i skåpet! Det finns så otroligt många olika sorter så det är inte klokt! Har du nånsin varit in i en riktigt teaffär? Ojoj säger jag bara! Det kanske finns överallt i Sverige, så mitt ojoj kanske du inte bryr dig om ;) Här finns det i alla fall inte någon teaffär.
Har man en bakgrund som innefattar depressioner och andra psykiska tillstånd är det nästan en självklarhet att man faller tillbaka om man inte medicinerar tills man är helt symptomfri. Det låter hemskt, men det är tyvärr sanningen. Man hinner vänja sig med att leva i det lägre tillståndet och man tappar fort förmågan att tänka positivt. Man kan inte räkna med att bli frisk i ett huj om man varit sjuk länge.
Bloggen ska du inte oroa dig över det minsta. Lider man av depression som är lite "flaxig" är det tyvärr så att bloggen blir ett stressmoment. Riktigt ordentligt också. Varför tänka på den när det är så mycket annat runtomkring som blir lidande, men som man faktiskt kan orka ta itu med? Visst fungerar vi konstigt.
Nu blev det nästan ett helt brev det här. Ursäkta för det ;)
Gillar du att läsa vad andra i liknande situationer har varit med om/befinner sig i just nu är det bara att slänga iväg ett mail så får du en länk. Den får dock inte spridas ut under några som helst omständigheter ;)
Och ja.. Sjukhuset är ett måste!
Kram, kram!
