sandralinneas

Det här inlägget kommer det inte vara så mycket inredning över, och ni som känner mig och följer mina andra internetdagböcker/bloggar (+ bilddagbok) har både läst och sett tidigare, men jag vill skriva om det ändå. Om vad..?

Om korsstygnssömnad. Många ser det säkert som mormorsgöra, men jag älskar att brodera! Mina första riktiga broderier köptes när jag gick i högstadiet om jag minns rätt. Det var ett långstygsnbroderi med ett motiv av penséer och förgätmigej. Det färdigställde jag på ett par dar. Sedan var det en julkalender som stod på tur, ni vet en sådan med siffror och små ringar som man fäster paket i. Den är nog klar nu, men det tog sin tid och den har aldrig blivit monterad och upphängd på någon vägg. Det borde den få göra i år!

Därefter hade jag många års uppehåll innan jag för ett par, tre år sedan fick för mig att skicka efter en hel hög med broderier från Linea (de har gått ihop med Ateljé Margaretha sedan dess, därav länken som ni kanske finner underlig annars). Jag tog mig för en Mirandanalle och sånär som på lite konstiga stygn (som-inte-är-korsstygn) är den färdig för ramen som legat i en byrålåda och väntat tålmodigt på sitt motiv.

Sedan blev det ett kattmotiv som det gått sådär med, för även om man gillar att brodera så finns ju risken att man räknar fel och det är precis vad jag gjort med det. Så nu har jag lagt det på hyllan i väntan på lite extremt tålamod till färdigställandet ;).
I helgen tog jag mig så friheten att påbörja ett helt nytt broderi, vilket känns litegrann som att synda när det förra inte är klart. Men det var iallafall bara ett litet och blev klar på ungefär ett dygn. Nu håller jag på med nallens andra kompis av tre, och som det ser ut kommer jag bli klar med dem i god tid till jul! Att det blev en jul två år senare än det var tänkt är ju bara en petitess i det hela, visst?


Broderar ni?




Bilder: Lånad från Ateljé Margareta samt Privat