sandralinneas

Grannas lät tillverka en specialhäst till sitt 85-årsjubiléum och sedan valdes den ut att ges till årets Nobelpristagare. Jag måste säga att den väcker en riktig Vill-ha-känsla hos mig!
Jag begår nog helgerån om jag säger att jag inte är särdeles förtjust i tanken på att ha en klassisk dalahäst (eller lindrar det om jag samtidigt är noga med att påpeka att jag inte har något emot hästarna som sådana, jag tycker de är jättefina och den mest representativa produkt Sverige kan ha?!).
Hur fina hästarna än är känner jag helt enkelt inte att de passar in hos mig. Däremot har min mamma en i större modell som hon fick i arvsskiftet efter min mormor. Det stod två stycken i hennes vardagsrum som jag och min kusin brukade leka med när vi var där som barn. Den andra fick kusinens pappa, min morbror.

Men den här svarta dalahästen, alltså. Den är så fin att jag rentav funderar på att köpa den. Vi får se.
Det finns en vit variant också, och det hade förstås varit extra roligt att ha en av vardera färgen.




Bilderna är lånade från Grannas